har varit jätteduktig och städat hela mitt rum. vårtorkat, dammsugit och tömt papperskorgen. väldigt duktigt av mig må jag säga.

vad jag än gör så känns det som om det är fel. varje gång jag försöker med något blir det aldrig bra, det är aldrig bra nog för er. nu glider jag verkligen ifrån er, eller alla utom en. jag är inte en del av det "gänget" längre. trist, men som jag sagt tidigare så var det kanske min tur nu. vi har tappat personer en efter en och nu är det jag helt enkelt. jag känner också att jag har blivit sviken nu ett antal gånger men ingen verkar bry sig så mycket om vad dom gjort mig utan tror nästan att det va helt okej eller nåt. jag fattar faktiskt inte det resonemanget om jag ska vara ärlig. sviker jag någon försöker jag prata med personen för att lösa det och för att aldrig göra om det. nu när jag gjorde något jag inte borde gjort kändes det nästan bra. jag vill att ni ska få känna hur det känns. det skulle vara näst intill underbart att få svika er så oerhört mycket, för att få er att förstå hur det känns. men det skulle jag aldrig göra, jag är inte sån som person. hämnd är inte riktigt min grej när det gäller sånt här.
jag är oerhört glad för de nya vänner jag har nu och även för dem jag tidigare inte umgicks så mycket med men som jag nu träffar mer och mer. de är riktiga vänner. finns alltid där, kan snacka med dem om allt, har alltid kul tillsammans, jaa helt enkelt riktiga vänner. tack gode gud för dem, utan dem skulle jag varit ensam.