ibland önskar jag bara att allt kunde bli precis som jag ville. varför kan man inte alltid få det man vill ha? fast det är ju klart då hade kanske inte livet varit sådär jättekul. eller? jag har inget bra svar på en frågan. men ibland är det härligt att ha kämpat för att sen få något underbart tillbaka. jag kan inte påstå att jag kämpar något fruktansvärt men jag tycker faktiskt att jag hade förtjänat att få lite som jag vill. men det kanske är så att för vissa saker kämpar jag för lite? vissa människor slänger sig ut och gör allt för att få det de vill ha. jag däremot väntar ibland på att saker och ting bara ska komma till mig. nu gäller självklart inte detta allt. men vissa saker. jag tror tyvärr det beror på att jag är osäker på mig själv. det går dock i vågor men när jag är med främmande människor eller folk jag inte känner så väl så är jag inte alltid den jag vill vara. och jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra åt saker. visst kan jag jobba på mitt självförtroende men det finns tillfällen då det sviktar. tror faktiskt det gör det för alla någon gång. men ibland känns det som om jag är den enda som inte alltid vet vad jag ska säga. men jag är nästan hundra på att alla har varit i den situationen.
men jag tror som så här att med tiden kommer även detta lösa sig. det positiva med detta är i alla fall att jag är medveten om det och försöker göra något åt det. bättre än att bara sätta sig i ett hörn och tycka synd om sig. 

just nu sitter jag här i min 3 strl förstora Calvin Kleintrosor jag fick av fader min efter hans resa i USA. kanske ska sy in de? undra om man kan sy in trosor. vad hade en sytant sagt om man kom in med en påse förstora trosor och bad henne sy in allihop? förmodligen hade hon trott att jag inte hade råd med nya trosor. hur fan kom jag att tänka på detta? ja tror nog att therese är den enda som hade kunnat tänka i samma banor men nu är hon ju inte hemma. så får skriva om mina tankar här istället. 

just nu längtar jag något fruktansvärt efter min lön och efter Budapest! denna längtan efter resan kommer nog bli starkare och starkare ju längre in på terminen vi kommer. när man sitter där i slutet av september och mörkret, kylan och blåstet omringar oss då kan man inte annat än längta bort från Malmö. 
nä nu är det dags att borsta tänderna och sen se klart på en dålig film.