honey, sometimes you should shut your mouth
Kategori: Allmänt
igår på träning satte jag mig ner med en gymnast som flera gånger under träningen hade fått utbrott och lämnat golvet. först va hon bara förbannad och gick knappt att prata med men efter ett tag börjar hon gråta. jag försöker få fram vad som har hänt. efter ett tag får jag reda på att hennes föräldrar precis har gått igenom en skilsmässa och att hon inte träffar sin pappa längre. jag satte mig och kramade om henne för jag vet hur det känns. jag vet inte riktigt hur hennes relation till sin pappa är men att skiljas från någon man alltid tror ska finnas vid ens sida är för jävligt. när man från det att man föddes har levt med båda föräldrarna tror man inte att de ska skiljas åt...
tur för mig att jag aldrig upplevt det.. kanske? som jag ser det har jag i och för sig aldrig haft en pappa. det har mer varit någon släkting man var tvungen att hälsa på då och då. som jag ser det ska en pappa ställa upp för en utan tvekan men det har min så kallade fader aldrig gjort. aldrig. härligt. jag säger alltid att jag inte bryr mig längre om honom men ibland tänker jag på varför han har gjort såhär? det är ju inte så att han beter sig så mot alla fyra syskon. självklart inte. han är en bra pappa till tvillingarna. underbart. han är engagerar sig i allt som rör dem. hmm undra när han senast gjorde så gentemot mig och emil.. nu ska vi se, när va det senast. aldrig skulle jag tippa på. har han någonsin kommit på en träning, tävling eller uppvisning? nä aldrig. fan vad uppskattad man känner sig. fyfan asså, hur ska jag kunna göra annat än att hata honom? det sjuka är att han inte förstår varför jag och emil inte vill träffa honom. någon gång i framtiden kommer jag ställa mig och skälla ut den jävla idioten. då ska han få höra exakt allt! det ska svida så in i helvete.
nä ska inte tänka mer på detta, får mig bara att må dåligt och det vill jag inte. behövde bara skriva av mig lite :)
