Jag är en sådan person som alltid svara att det är bra, på frågan om hur jag mår. Det är ren vana att svara så, jag tänker aldrig efter hur jag egentligen mår. Men nu kan jag ärligt säga att jag mår inte alls bra. Jag är slutkörd, trött, ledsen och frustrerad. Jag skulle helst av allt bara släppa det jag sysslar med och åka iväg. Låta någon annan ta min skit som jag många gånger har fått ta andras. Men det kommer inte att hända, det vet jag själv. Jag släpper inte saker och ting utan fullföljer, även om det slår hårt mot mig själv. Huvudsaken är att det funkar för andra, att andra mår bra. Sen kan jag må skit. Inte för att jag känner av det speciellt ofta, jag tar mig inte tiden att sätta mig ner och fundera på hur jag mår. När jag känner mig ledsen tänker jag istället att det finns de som har det värre och att jag borde vara lycklig för det liv som jag har. Men det kommer inte fungera i längden, det vet jag. Men än har det inte kommit ifatt mig ordentligt. Jag kan nog fortsätta ett tag till. Vi får se när det inte går längre.