Är det inte underligt att om man inte klagar utan alltid är glad och positiv så undrar människor runtom en, om man verkligen mår så bra, och om allting verkligen är bra..! Men klagar man i all oändlighet orkar till slut inte någon lyssna på en. Vilken balansgång! Nej jag tänker fortsätta med att vara glad, att vara ledsen passar inte mig ;) Och jag har märkt att jag har otroligt lätt för att vända mitt humör. På bara några minuter kan jag gå från förbannad till glad. Skönt att jag kan påverka det själv! Och desto roligare för dem i min närhet ;) Och något jag har lärt mig nu på äldre dar, är att jag bara ska omge mig av personer som tillför energi och inte slukar den. Eller som Moder Theresa en gång sa "Låt aldrig någonsin någon komma till dig utan att lämna dig bättre och gladare". Värt att tänka på! :)